Älvorna dansar på ängen under den svenska sommarens ljusa månskens nätter. De dansar i ring ofta till musik av Näcken. Tunna dimslöjor sveper runt de spöklika men vackra varelserna. När det första morgon ljuset syns är älvorna redan borta. De har återvänt till sitt älvarike djupt inne i skogen. Enda tecknet på att de dansat är Älvaringarna av antingen saftigt eller förtorkat gräs.

Älvor beskrivs, av dem som sett dem, som små vackra, vitklädda kvinnliga varelser och skönast av dem alla är älvadrottningen med sin krona.

Älvor skyr dagsljus och den älva som inte hinner hem innan gryningen förvandlas till en dagståndare. Förtrollningen bryts redan nästa natt, men vi människor måste akta oss så att vi inte stöter på en av dessa dagståndare - vilket kan vara svårt, de är nämligen osynliga! Kommer en människa för nära kan hon råka ut för "älvablåst" en hudsjukdom, som orsakas av älvans starka andedräkt. Det finns dock bot - "Älvanäver", en slags lav, som man torkar och bränner. Röken blåser man på kroppen - och hudutslagen försvinnner!

Om du är en man - ta aldrig en älvas utsträckta hand! Hon för dig till älvornas rike långt inne i skogen. Du har det visserligen underbart bland alla vackra blommor och träd men märker inte att tiden går... En sekund i älvahem kan vara många år i verkliga livet...