Ödlan har känslor


Din ödla är helt hänvisad till dig och hur du behandlar den. Den kan inte komma undan som den kan i sin naturliga miljö.

Ödlor har känslor och behov som alla andra levande varelser, även om de är reptiler och kanske inte reagerar som "vanliga husdjur" såsom hund och katt. Ödlor kan känna sig uttråkade, de kan ha ont, de kan bli sjuka, de kan vara hungriga och de kan frysa. Det är upp till DIG att lära dig tillräckligt så att du kan ge din ödla den bästa möjliga skötsel.

Teo
Teo var lugn i temperamentet, men hennes humör varierade. Hon kunde vara glad, pigg och alert. Hon kunde vara slö eller trött. Dessutom kunde hon vara sur och grinig. Särskilt efter att jag "tvingat" henne till nåt hon inte vill (ta medicin t.ex.). Då ville hon minsann inte vara i närheten av mig utan sprattlade sig lös så fort hon kunde och gick och gömde sig i ett hörn. Ville hon inte bli hanterad så lät jag henne självklart vara i fred.

Cicero
Cicero är inte alls lika tydlig att avläsa. Kanske beror det på att jag inte haft honom sedan han var unge, utan skaffade honom när han var knappt ett år. Han blir litet nervös när man lyfter upp honom. Han får alltid för sig att jag ska tappa honom (vilket jag aldrig gjort) och han sprattlar och slår lite med svansen, men håller jag honom mot min kropp så lugnar han sig med detsamma. Han gillar att krypa upp och hålla med ena framtassen runt mitt finger och lägga nosen mot min hals, precis där tröjan slutar. Det är så gulligt. Ser man bara till att han känner sig trygg så är han den goaste skäggis man kan tänka sig.

Disa
Disa var den temperamentsfullaste av dem alla. Hon hade ett mycket hetsigt temperament och visste precis vad hon ville (och inte ville!) Framåt kvällen brukade hon dock söka kontakt och hon gillade att ligga på mitt bröst och halvsova. Det var inte alltid Disa ville bli hanterad och då respekterade jag det. En reptil är inte en hund, det måste man komma ihåg.

Missförstå inte signalerna
Skäggagamer är oftast såpass lugna att man kan tro att de ÄR "kelsjuka". Vi människor är så vana att läsa av signaler från hundar och katter att vi lätt kan missförstå en skäggagams signaler. Men kom ihåg att en reptil är en reptil och den måste behandlas som en sådan. De är inga gosedjur och är knappast kelsjuka...






Copyright © Gunilla. All Rights Reserved.
No part of this website may be copied or reproduced without permission.