Ömsning


När Teo var liten ömsade hon väldigt ofta - i stort sett hela tiden. Vuxna skäggagamer ömsar ungefär 1-2 ggr/år. Innan skaffade en skäggagam så trodde jag att ödlor ömsade "allt på en gång" s.a.s. De gör de inte. Det är ett ben här, ett ben där, huvudet då och svansen någon annan gång. Ingen ordning alls.

Innan de själva ömsningen sätter igång (att skinnet trillar av) så ser man en förändring. Skinnet ändrar "konsistens". Det blir en annan färg och det kan nästan se litet "svampaktigt" ut (se bild på Disa nedan). Skinnet kan se ut så här ganska länge, i flera veckor, innan skinnet börjar lossna. Det är helt normalt och inget att oroa sig för!


Disa ska snart ömsa, därav färgförändringen på ryggen.
Dessutom har hon en "näsplugg" som håller på att lossna..!

Jag har märkt att de ibland gillar att jag kliar dem där de ömsar - MYCKET försiktigt så att man inte skadar det nya skinnet. Svårast verkar de ha att stå ut med att ömsa i öronen och i näsborrarna! (Tänk jag hade ingen aning om att de ömsar i näsan, men det är klart att de gör..!) Teo blir vansinnigt irriterad och kör som en liten jordfräs inne i terrariet. Jag brukar pilla litet försiktigt och är skinnet "redo" så lossnar det. Men som sagt - ta det VÄLDIGT försiktigt. Det är mycket lätt att skada ödlan om du är det minsta hårdhänt.

Underlätta ömsningen
Vill du underlätta för din ömsande skäggis så bada och spraya den med vatten ofta. Kolla också att skinnet lossnar ordentligt. Särskilt känsliga ställen är svanstippen och tårna. Skulle någon bit sitta fast så kan det snörpa åt blodtillförseln och skäggisen kan i värsta fall bli av med en tå eller svanstipp - så kolla noga.

Ser du en bit gammalt skinn som sitter fast kan du stryka på litet baby olja eller en vegetabilisk olja så att det löser upp sig. Bad och riktig sol underlättar också.

Jag har märkt att de knappt ömsar alls på vintern utan mest på sommarhalvåret. Ungarna däremot ömsar i stort sett jämt eftersom de växer så fort!