Den 20 april 2010 somnade Teo in.


Teo är borta - och jag saknar henne enormt.

Månaden innan så var Teo slö och jag förstod att något var galet.

Veterinären hittade inget fel och hennes blodvärden var bra. Men eftersom jag kände min Teo så otroligt bra, så förstod jag att något var väldigt fel - och att hon inte hade lång tid kvar.

Jag vet inte exakt vad hon dog av, bara att hon var svullen i 'nedre delen' av magen.

Teo verkade inte ha ont, så jag bestämde mig för att inte ta henne till veterinären för en spruta. Det kändes så kallt och opersonligt. Jag ville att hon skulle få dö hemma i lugn och ro.

Sista dygnet hade hon det jobbigt och hon var ganska borta, så jag tror inte att hon led. På morgonen den 20 april så satte jag mig i soffan med henne. Där satt vi tills hon drog sitt sista andetag klockan 2 på eftermiddagen. Det var fruktansvärt sorgligt, men ändå fint. Hon fick dö hemma, liggande på mitt bröst, som hon tyckte om att göra - och som hon gjort så många gånger genom åren.

Under Teos sista timmar satt Cicero blick stilla och bara tittade på oss. Det är verkligen inte likt honom den tiden på våren. Det var som om han förstod vad som hände. Sedan var han väldigt dämpad i flera dagar...

Dagen efter begravde mamma och jag Teo under äppelträdet.

Teo var så otroligt speciell. Hon var aldrig 'bara en ödla'. Hon gjorde intryck på människor - även de som normalt var rädda för reptiler. 'Reptilrädda' kom fram och klappade henne och sa att hon var söt. Det var hon - hon var söt, tillgiven och mycket klok.


Min älskade lilla Teo.
Tack för den tid som du valde att stanna hos mig...
Du gav mig så otroligt mycket - och jag kommer aldrig att glömma dig, min vackra lilla tjej! Jag saknar dig så fruktansvärt...

/Gunilla